Det där med vatten.
Jag har respekt för världens vatten. Jag hatar att flyga över öppna hav och jag har en lätt fobi för att bada i vatten där jag inte har kontroll. Djupt vatten, mörkt vatten, djurfyllt vatten, you name it. Jag blir svag och sårbar och kan inte göra något åt det och det gör mig livrädd. Främst är jag rädd för hajar tror jag. Dock är det ett fantastiskt djur och det är en av mina stora drömmar att dyka ner i en sån där hajbur. Verkar galet häftigt. Kanske kan jag tolerera det just för att det är närkontakt under relativt mycket kontroll. Inte för att jag inte skulle vara livrädd för det skulle jag, men jag vill göra det ändå.
Min chef befinner sig för tillfället i Miami och skrev i sin statusrad på Facebook att helt plötsligt simmade en två meter lång haj mellan honom och stranden och jag kom på mitt eget hjärta med att flyga upp i halsgropen direkt. Jag hade ju dött på stört om det hade varit jag. Mitt hjärta hade tokstannat på två sekunder. Blir jag rädd av att läsa det när jag sitter på en kontor på andra sidan jordklotet så är det illa.
Knappt läskigt alls.....
Lästips för er som gillar böcker.
A piece of L.A.
Tyvärr har jag förlorat hälften av alla bilder jag tog när jag och syrran var i Los Angeles första gången, men jag hittade den här i min gamla blogg så jag tänkte dela med mig av en liten bit av paradiset. Bilden är tagen längs Pacific Coast Highway.
Om två månader och en vecka sitter jag också vid floden Arno.
BY THE ARNO
Oscar Wilde (1876)
The oleander on the wall
Grows crimson in the dawning light,
Though the grey shadows of the night
Lie yet on Florence like a pall.
The dew is bright upon the hill,
And bright the blossoms overhead,
But ah! the grasshoppers have fled,
The little Attic song is still.
Only the leaves are gently stirred
By the soft breathing of the gale,
And in the almond-scented vale
The lonely nightingale is heard.
The day will make thee silent soon,
O nightingale sing on for love!
While yet upon the shadowy grove
Splinter the arrows of the moon.
Before across the silent lawn
In sea-green vest the morning steals,
And to love's frightened eyes reveals
The long white fingers of the dawn.
Fast climbing up the eastern sky
To grasp and slay the shuddering night,
All careless of my heart's delight,
Or if the nightingale should die.
Oscar Wilde
Vilda möten.
Nu när sommaren ligger i startgroparna så är det dags för de årliga djurparksbesöken. Att gå i djurparker är en av de mest rofyllda och avslappnande aktiviteter jag kan komma på. Förra året gjorde jag och syster Kolmården under två dagar och vi passade på att ta in på Skogsviken Hotell & Pensionat. Där fick vi svalka oss i poolen efter en lång varm dag i djurparken och det var fullkomligt underbart. Skogsviken är ett billigare alternativ till Vildmarkshotellet och ligger inte många minuters bilfärd från djurparken. Sängarna är dock ganska små och rummen likaså, men man spenderar ju inte den mesta tiden där så det var okej. God frukostbuffé också.
Vad gäller Kolmården som djurpark så ligger det definitivt i topp utifrån det utbud som vi har i Sverige. Mysiga små restauranger och butiker, ingen stress, inga måsten. Man kommer nära djuren och kan stå och titta på dem hur länge som helst. Safariparken ska definitivt ses från egen bil, inte från den buss som går runt där. Det är en vanlig stor buss och i mitt tycke så kommer man för långt ifrån djuren för att kunna njuta ordentligt. Visserligen får man guide med på köpet, men den offrar jag gärna om det betyder att jag får komma närmare djuren. Förut gick det ett inglasat litet pyttetåg igenom safarin och jag är lite ledsen för att det är borta nu. I det fick man verkligen komma nära. Det var sittandes i det som jag kom så nära en lejonhona på jakt som jag förmodligen någonsin kommer att komma. Att se henne i ögonen på en meters avstånd med endast en skyddsruta emellan var otroligt mäktigt.
Något som jag inte har gjort, men planerar att göra är att klappa vargarna. Fantastiska djur.
