Destination

Jag hade ambitionen att skriva om resor. Om min längtan till världen. Istället blev det platt fall i bloggandet som ni nog har märkt. Men jag åkte till Italien. I nio underbara dagar glömde jag min verklighet och lät mig själv gå förlorad i renässansen.

Den tionde augusti lämnade jag Västerås runt kl 13.00. Tillsammans med mamma och syster så åkte jag till Skavsta och väntade tills planet lyfte runt halv sex på kvällen. Det kröp i kroppen på mig under hela eftermiddagen, jag var så redo att försvinna ut i världen.

Första gången jag flög med Ryan Air också, var aningen förvirrad över vad jag hade för plats på planet. Det väljer du själv när du är på planet, fick jag till svar när jag frågade. Planet hade två rader med stolar, tre platser åt höger och tre platser åt vänster. Min fria vilja valde att placera mig vid ett fönster någonstans mitt i planet. På lagom avstånd från nödutgångarna såklart. Och som alltid så hamnade jag strax bakom vingen. På platsen längst ut mot gången satte sig en kvinna från Kanada. Platsen mellan oss förblev tom. Skönt med lite utrymme, jag har en tendens att känna mig instängd på flygplan. Under första delen av resan pratade jag med min flygplansgranne vars namn jag aldrig frågade efter. Hon var i alla fall på väg till Genova för att söka jobb som lärare i engelska. En förlängd semester kallade hon det. I sex månader. Hoppas att det går bra för henne. Uppspelt som jag var över att äntligen vara på väg så ägnade jag dock större delen av resan till att skriva och trycka näsan mot rutan för att se allt häftigt utanför. Pennan glödde och ögonen glittrade förmodligen av all förväntan. När solen började sjunka ovanför molnen och planet gick ner på så pass låg nivå att man tydligt och klart kunde se hur vi åkte ut över kusten och för att sedan vända och några minuter senare landa på italiensk mark så var klockan strax efter 20.00.

Välkommen till Pisas Galilei International Airport! Och så förbeställde jag en taxi också, vart var den?!